"Ta inte ut segern i förskott." Var vad jag tänkte när alla samlats i Annexet för att stampa av. Vårat tema för projektet: Överlevnad.
"Fan. Hur ska jag nu lösa det här?" Jag hade verkligen satt mig in i att slutföra vad jag påbörjat. "Äsch." Säger Janette. "Gör som du vill, man kan alltid efterkonstruera något om de ber en förklara sig." 'Hm, ja, skitsnacka kan man alltid. Vi kör på det.' Tänkte jag då och satte mig ner för att fortsätta jobba.
Nähe, den gubben gick inte. När jag som bäst sitter och ritar förklarar Sofia (jag är redan less på henne och det är bara första dagen, inget illa menat) att vi inte alls ska börja på en gång. Först ska alla följa med ner i källaren och välja ett föremål därifrån (hon tar oss till överblivet-skrot-rummet). Detta föremål ska vi sedan placera i mitten av golvet i vår ateljé och nu ska vi ha stillebenkroki. Detta innebär att vi ställer upp sakerna på div. bord och pallar och på golvet, sätter oss i en ring runt, skissar i fem minuter för att sedan rotera runt så att man får en ny vinkel (rinse & repeat). Detta pågick fram till lunch.
Efter vi hade ätit var jag först att återvända och möts av en verkligt tragisk syn. Tomma stolar, skräp lite varstans på golvet och lysrören skiner kallt. Jag går ner för trappan och för min inre syn flashar nån slags slutscen från en film där man ser någon gå runt i ett övergivet rum och man får en slutgiltig 'Allt är över'-känsla och självklart, med oklanderlig tajming, går 'Reason to cry' igång på min telefon. Är nära på att bryta ihop där jag står, men samlar mig. Ska inte deppa.
Går fram till fönstret och känner sista spiken slås i. Där det en gång var en liten mysig vrå, med div. förråd och även grafittiväggen är nu inget annat än en hög med bråte. Denna gången går inte tårarna helt att stoppa. Vi är snart halvvägs, allt har gått så fruktansvärt fort, jag hinner inte med. Slår mig ner i den solfläck som formats av fönstret på golvet och nu går vattenverket verkligen igång.
Hinner samla mig lagom till att resterande klassmedlemmar börjar trilla in. Ger upp hela stilleben grejen och sätter mig istället att jobba med mitt eget. Jag har faktiskt en deadline att hålla. Ger även upp det efter ett tag. Mina tankar är någon annan stans. Pratar med Sofia och det är okej att jobba hemifrån. Så jag går.
Lägger mig att vila en stund, fram till fikat. Känner mig betydligt bättre till mods när jag kliver ur sängen igen. Tar med mig min bok och beger mig till matsalen, en kopp kaffe är vad som behövs nu.
Sitter och skissar ett tag medans jag njuter av min koffeinkick, bestämmer sedan med Johanna att vi ska gå på filmen ikväll och sedan basta. Filmklubben visar Modstrilogin, första idag, andra imorgon och tredje på onsdag.
Går sedan hem igen och hamnar än en gång i Lees soffa och lyssnar på musik och ritar, fram tills middagen. Sedan igen därifrån fram tills klockan sju, då det är dags att dra sig till filmsalen. När filmen är slut meddelar dock Johanna att hon inte mår så bra och vill bara gå hem och lägga sig, så vi bokar om bastun till imorgon istället.
Än en gång hemma i Lees soffa. Blir sittandes ett tag tills Lee ber mig att ta ut soporna (hon står och diskar) , så jag beger mig iväg. Kommer hem och sätter mig här, varpå Lee plötsligt dyker upp i trappan. "Lite nyheter från köket" säger hon och tittar på mig, hon ser lite konstig ut. "Vi har möss." "Nej!" "Jo." "Va fan!". Vi går ner igen, jag öppnar sopskåpet och visst fan sitter den lilla gynnaren där och stirrar på mig.
Funderar på hur jag ska kunna få tag på den när den plötsligt kilar ner i ett hål den gnagt åt sig själv. Fan. Jag vill inte ha några möss i mitt kök. Kollar om jag kan komma åt den från listen, gick inte så bestämmer vi oss helt enkelt för att stänga in honom och proppar i så mycket svinto vi bara kan i hålet "Gnag dig genom det där du, så får vi se hur bra du mår sen!" Jag tycker inte om möss.
Nu ska jag bege mig ner till Lee igen och avsluta dagens arbete. Sen är det dags för en dusch och sedan marsch i säng. Även om arbetet är fritt ska vi ändå träffas på morgonen i Annexet. Wopdido.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar