Då ska man försöka återberätta de senaste dagarna... Ok, då kör vi..
I och med Valborg så slutade vi på Torsdag (gick även bara halvdag), och fick därigenom en lång helg. Vääldigt lång för mig, skulle det visa sig.
Vid 11.25 den dagen tog jag bussen in till Kalmar, tanken var att jag skulle köpa mig en ny telefon, men så blev det inte och den historien orkar jag faktiskt inte dra, så det skippar vi. Däremot så var jag bland annat in en sväng på Erikshjälpen och kikade (shoppade) runt lite.
Det blev ett par byxor, ett linne, en klänning och en sjal, allt för den ringa summan av ca: 130 kr. Jag älskar den affären, klänningen gick på 19 kr och är inte bara snygg, utan den sitter skitbra också. Alltså, taget utan att blinka.
Var även in på H&M och köpte hårfärg, var less på min färg, så nu skulle det helt enkelt få bli blont igen (även fast jag svor på aldrig igen, men det är enklast så).
När jag är på väg tillbaka mot bussen för att återvända hem hör jag plötsligt mitt namn eka genom gatorna. Källan visade sig vara Pym, Simon och Greta som också var inne i stan en sväng.
Vi satt och surrade ett tag, men sedan var jag tvungen att skynda vidare, annars skulle jag missa bussen.
Resten av dagen spenderades då i mitt hem, färgandes hår. Jag hade verkligen glömt hur fruktansvärt den där skiten luktar. Stod först inne i badrummet, men mer eller mindre slängde mig ut därifrån efter ett tag, jag kunde verkligen inte andas.
Till slut var i alla fall den delen avklarad. Då skulle jag leta upp Greta, hon hade bett mig köpa färg till henne med (innan hon visste att hon skulle in till stan själv) och hon skulle höra av sig när hon kom hem, men det hade hon inte gjort. Så jag bestämde mig för att helt enkelt gå och kolla om hon var hemma.
Det var hon inte, så jag hängde bara påsen på hennes dörr och gick sedan hem igen för att hämta mitt dricka och min grill-proviant.
Det hade sagts att det skulle vara grillfest på kvällen. Jag satt där ett tag och grillade mina vårrullar, drack och surrade med folk.
Sedan skulle Louise och Becka gå hem till Beckas och Suddens rum. Då hängde jag på.
Jag hade väldigt trevligt där, ett tag. Sedan, genom en serie händelser, ringer jag Lena för att surra lite. Detta skulle visa sig vara något av ett misstag.
Hon och jag pratar en stund, typ vad vi gör och hur vi har det, det vanliga alltså. (Och här följer anledningen till att jag inte skrivit på ett tag nu. Jag är fortfarande inte helt lugn.)
I bakgrunden hör jag tillslut en välbekant röst som frågar Lena vem det är hon pratar med och i och med det att hon svarar, är mitt öde för kvällen beseglat och telefonen tas helt sonika ifrån henne och jag har istället Cesar på tråden.
I en konversation som inleds, från hans sida, med "Hej. Jag hör att du ligger med väldigt många där nere." Min första tanke är 'Å, vad i helvete vet han om det!?'.
Det är dock inte direkt svårt att lista ut varifrån han kan ha fått information till ett sådant utlåtande. JA, Peter, Jag pekar på dig!!
Här har jag dragit mig ut ur rummet och vad som följer är en av de mer påfrestande konversationer jag har haft på väldigt länge. Jag försvarar mig bäst jag kan och Cesar näst intill skäller ut mig och ord som bland annat 'Slyna' stormar genom luren både en och två gånger.
Jag ser mig själv som rätt så hårdhudad och detta är inte första gången jag har fått ta emot skällsord från de som finns runt mig, men att det var just Cesar som uttryckte sig på det sättet han gjorde tog väldigt hårt på mig.
Och jag kan ju få be om att få informera alla som undrar, att någon 'slyna', är jag verkligen INTE!
Samtidigt som jag blev riktigt ilsken har jag nog aldrig blivit fullt SÅ fruktansvärt sårad. Och det roliga slutar inte här heller, nej då.
Jag passas tillslut vidare och hamnar så i händerna på Björn, och här fortsätter avhyvlingen, dock med en lite annan inriktning, men med samma grundidé.
Och så avslutas det samtalet.
Härifrån blir kvällen rätt så dimmig. Vodka och en ruskig ilska tog hand om den saken. Men jag vet så mycket att jag var en sväng på Rangatan och sedan bar det iväg till 5:an (eller 6:an. De ser precis likadana ut.)
Här drar jag omkring ett tag och hamnar sedan på soffan (vid det här laget är det rätt så sent) och i samband med att jag får en väldigt onykter Greta halvliggandes på/bredvid mig som frågar hur det är med mig, så brister det och tårarna börjar rinna.
Greta gör sitt bästa för att trösta, så gott som man kan när bägge parter är så långt gångna att de egentligen bara borde sikta in sig på två saker: Sömn och en DJÄVLA massa vatten.
Vi kryper i alla fall ihop i soffan, hon och jag och delar på en filt. Det var SVINKALLT, dörren stod öppen hela tiden. Vi somnar, vaknar, somnar, vaknar, tills det att jag verkligen känner att jag måste gå hem, innan jag fryser till döds.
Greta hade låst sig ute, men fick sova hos Mark, så då knallade jag hem och bokstavligen rasade i säng.
Det var min Valborg det. Wopdido...
Första maj var en vääldigt, väldigt bakis dag, eller, i alla fall morgonen var PEST. Jag väcktes av att Lee stack in huvudet och sa hej då, hon och hennes familj skulle åka till hennes nya hus.
Jag kan väll inte påstå att jag direkt var så kontaktbar. Vinkade lite smått och hasplade ur mig något som jag hoppades kunde tas som ett hej då. Jag var död igen innan hon hunnit stänga dörren.
När jag väll lyckats ta mig upp, vet inte vilken tid men särskilt tidigt var det INTE, så skickade jag ett sms till Greta och undrade om vi skulle ses i djungel för en cigg. Fick inge svar, så jag bestämde mig för att gå och se om hon var hemma och vaken.
Det var hon, när jag kom satt hon och Sara redan ute, så jag anslöt mig. Vi satt och surrade ett tag, sedan bad Greta mig om hjälp att färga håret på henne. Så så spenderades en stor del av dagen. Sova och färga hår.
19 kr klänningen. Jag gillar den skarpt. ^-^
Senare på kvällen hade vi tänkt ses i Annexet, men det blev film i elevcafét istället. Under tiden som jag sitter där får jag ett sms från Peter som lyder som följande:
"Cesar hälsar förlåt för igår. Hm, vad hände? Vad sa karln?"
Och här, kära vänner, reser jag ragg som aldrig förr. Mitt svar?
'Du kan ju hälsa tillbaka att vill han be om ursäkt får han i alla fall ha stake nog att göra det själv.'
Sedan fortlöper konversationen på ett sådant sätt att Peter försöker övertyga mig om att Cesar inte kommer ihåg någonting alls, jag tvivlar 'Han kommer ihåg ATT, men inte VAD?', tveksamt.
Han vidarebefordrar även att anledningen att Cesar inte sköter detta själv är att han inte har några pengar på sin mobil. Visst, den kan jag köpa, men undrar fortfarande, för mig själv, varför han inte sitter vid spakarna om han nu är så angelägen om att få förlåtelse.
Tillslut svarar jag inte längre, då ringer det. Min display säger Peter, jag väger för och emot, men bestämmer mig tillslut för att svara. Föga förvånande så är det Cesar i andra änden.
Han ber mig än en gång att berätta vad som sagts och den här gången går jag med på det, nu när jag har han i telefon och slipper Peter som mellanhand.
Cesar låter uppriktigt chockad när jag berättar och utbrister saker som "Är du seriös!?" och "Det låter VERKLIGEN inte som jag." Varpå jag reflekterar över att det nog är just därför som just detta faktiskt tog sig in, det var verkligen helt oförberett och jag var helt försvarslös. Jag har aldrig behövt vara på min vakt gentemot Cesar, så varför skulle jag ha varit det nu?
Jag går ut på huvudtrappan och sätter mig där medans vi pratar och jag hör Cesar gång på gång be om ursäkt, men jag känner hur jag inte riktigt lyckas ta det till mig. Känner mig bara kall inombords, och uppgiven... När jag lägger på, är min syn åter igen suddig och kinderna, än en gång, fuktiga.
Jag går tillbaka in och frågar Greta om hennes rum är öppet och jag kan låna en kopp, jag kände verkligen att jag behövde en stor kopp kaffe. Jag skakade som ett asplöv, där jag gick längs korridoren.
Jag kollade klart på filmen, men sedan var det nog för min del, ville bara gå hem och sova, och det gjorde jag också.
Lördagen bjöd på betydligt bättre vindar.
Dagen började med att Björn hörde av sig, även han (med minnesförlust, konstigt nog) och bad om ursäkt. Jag börjar bli djävligt less på behöva vara den som ska försvara mig mot och sedan förlåta dessa ständiga påhopp, för att inte nämna hur pass utmattande påhoppen i sig är.
Efter många om och men så lät jag dem ändå komma undan, men med ett varningens ord. Inte en enda gång till.
Sedan spenderades stora delar av dagen på en filt, på min gräsmatta, där jag satt och jobbade med mitt projekt. Klippa, klippa, klippa...
Jag fick besök och assistans av Sara, som inte hade något att göra och hade tänkt gå till Annexet, men svängde förbi hos mig först.
Denna dagens bedrifter, i en fin liten hög.
När solen hade förlorat mot lövverket runt min tomt så gick jag in och satte mig vid datorn och såg då att jag hade fått ett meddelande från Johanna.
Hon var tillbaka på skolan (hon hade rest direkt efter Finland, så hon hade inte varit tillbaka än), så jag släpper vad jag gör, vet inte OM jag gjorde något, men ändå, och springer ner för att hälsa henne välkommen.
Var så kul att se henne igen, vi har alla saknat Johanna. Då var det dags för grill igen. Jag bjöd Johanna och Sara på varsin sommardrink (och tog självklart en själv, den är fan i mig det godaste som finns). Folk fyllde på eftersom och vi fick även in en liten runda basket medans solen fortfarande sken.
Vi satt där ute till långt in på natten. Sedan gick några av oss in en sväng i 5:an. Vi kom precis lagom för att missa Min granne Totoro. Typiskt, den ville ju jag se.
Vi kikade lite på Lenas bilder från Helsingfors och lite från en annan kväll. Väldigt fina bilder. Sedan var det dags att masa sig hemåt.
Söndag blev en lugn dag. Vi jobbade lite i Annexet, jag fixade lite tvätt (usch för grillrök), gick en sväng till ÖoB och sedan gick vi till 5:an och Greta och Pym lagade mat. Sedan var det iväg till Brage 5 och Kollade på film. En helt vanlig söndag. Väldigt mysig.
Å så var det Måndag igen. Projektarbete.
Jag försov mig på morgonen, kom upp lagom till 10-fikat. Sen var det bara att börja jobba. Jag vet äntligen hur mitt projekt ska utformas. Jag har ju alla dessa bilder som jag har skrivit och klippt ut.
Nu vet jag även hur jag ska montera upp hela härligheten. Jag har inte riktigt alla detaljer klara för mig men, de finns det tid för, lite senare.
Jag ska i alla fall använda mig av vårat äppelträd som står utanför Annexet...
Där ska jag binda upp snören, här har jag tagit bilder på trädet och bara försökt rita in med tusch hur jag skulle vilja ha det.
Så första delen av min dag spenderades genom att jag fick försöka att leta reda på de rullar av tvättlina som vi använde under veckan vid hade performance, med Leif Holmstrand, och Greta och Nina fick knyta ihop sig med varandra. Sofia hjälpte mig att leta.
Tillslut fann vi dem i lärarateljén, i en stor säck. Det fanns två rullar som var oanvända, så de började jag med. Linorna består av tre delar, i hopflätade, så det var vad jag skulle ta mig för under dagen. Fläta upp linor.
De två oanvända var väll ok att fixa med. Men, sen, när det var dags att börja nysta i det där kråkbot som blev kvar sen sist, ja du... fy fan.
Den där högen nere till höger är vad jag pratar om. Jag transformerade den, från det där...
Till det här, under skoldagen (Ok, kanske lite längre än så).
Sedan vid ungefär åtta var vi ett par stycken som gick och bastade. Jag och Greta satt kvar till någonstans runt nio. Sedan gick vi hem till henne och smorde in oss lite grann och sedan gick vi tillbaka till Annexet för att jobba.
Greta var kvar i ungefär en timme, sen skulle hon gå till Sofia på Brage och bli klippt. Jag blev kvar, ensam och knåpade vidare på mitt trassel. Sakta men säkert gick det framåt...
14 stycken snoddar blev det, och de blir tre snören av varje och varje snöre är 20 meter långt. Hur långt snöre kommer jag att ha i slutet?
De ska alltså transformeras ännu en gång. Från det här...
Till det här...
Klockan 00.00, tyckte jag att det var tack för idag och gick hem. Sedan satte jag mig här, mitt dumma nöt, och började skriva. Nu är klockan snart 06.00, så det ger ju verkligen inget att gå och lägga sig.
Nu missar jag definitivt inte frukosten i alla fall.
2 kommentarer:
En stor kram från mig. Var rädd om dig..
Öh, okej. Hur hamnade jag i skottelden på detta? Utveckla gärna.
Ringer dig.
Skicka en kommentar