Piss å Pest å Pina

USCH! Vad arg jag blev!

Torsdags särskilda lektion är Disegno Dal Vero. Detta ska då vara en av mina favorit lektioner, det är en av de lektionerna där vi får lära oss realistisk teckning, ordentliga proportioner och allt det där. Första lektionen var ämnet kvinnlig form, Framifrån, Bakifrån, Profil och 3/4.

På schemat stod det att vi denna gång då skulle behandla sidpositioner (kvinnlig form) med studie av rörelse. Det blev det inte. Istället skulle vi tydligen gå in på ansikte (kvinnlig och manlig form), Fram, Profil och 3/4. Detta hadde jag då inga problem med, för, som sagt, jag vill ju lära mig ALLT. Sen i vilken ordning det kommer spelar mindre roll.

Lektionen började bra, vi fick rita upp våra stödlinjer (vi har ett papper med dem utritade, så det är bara att kopiera över på ett vitt papper) och läraren gjorde samma sak på tavlan. Sen började hon rita upp, en efter en, de olika positonerna (bara kvinnlig form än så länge), och vi följde efter. So far, so good.

När vi gjort detta skulle vi rita upp 3/4 formen igen (utan detaljer, bara basic former och placeringar), på ett annat papper, och sen vänta på vidare instuktioner. Vår lärare benämnde det som då följde som "en djupare studie i skuggning och detaljer". Bullshit!! säger jag bara.

Sedan följer det som så: Hon tar fram en bunt papper med en bild på (då såg jag inte vad det var) och delar ut dessa. Det visar sig vara en Da Vinci (kvinnan med vesslan, för de som sett den). Ungefär här börjar jag ställa mig lite skeptisk "jahaja, vad är nu detta? Vad har hon tänkt vi ska göra med de här?" "Vänta lite... Hon kan väll ändå inte mena..."
JO! Det gjorde hon. Rita nu av den här och kom sedan till mig så ska jag rätta...

Jag bara tittade på Ditte. "Skojar hon!?" Det gjorde hon inte. Hon förväntade sig, på fullaste allvar, att vi skulle, efter en halv lektions instruktioner om hur man ritar upp ett proportioneligt, realistiskt ansikte, kunna teckna av en DA VINCI!!! Jag blev SÅ arg, satt, i den halvtimmen som var kvar innan pausen, och bara svor och ångade medans jag gjorde som jag var ombedd.

Paus.
Stod utanför och tryckte i mig en macka och försökte lugna ner mig. "Va fan ska det här föreställa? Vad är det meningen att vi ska lära oss av det här? Om jag kunde teckna som Da Vinci skulle jag inte sitta HÄR!" Min stackars macka fick sig en ordentlig omgång. Jag fick lite ont i tänderna, så som jag tuggade.

Sen, in igen.
Vi fick lägga bort avbildningen (Tack. Gode. Gud.) och ta ett nytt papper. Änn en gång fick vi rita upp basic för 3/4 pose och vänta. Denna gång ställde sig vår lärare vid tavlan och började då instruera oss i vad man ska ändra om man vill ha ett manligt ansikte istället för ett kvinnligt. Äntligen tyckte jag att vi kom någon vart.
Tyvärr, tog jag då ut segern lite i förskott, för, hör och häpna, om hon inte tar fram en ny bunt papper och börjar dela ut.

"Nej, nej, nej, nej, nej snääääälla, säg inte... Det som kändes så bra igen. Fan."
Jo, ännu en Da Vinci. Cicero, denna gång. "Okej tjejen, djut andetag. Vredesutbrott på läraren... Andra lektionen på terminen.... Ingen bra idé. Big no no."

Funderade på hur jag skulle lösa det här, för, som sagt, den första delen av lektionen kändes som HELT bortkastad tid. Det kändes inte ens som en lektion längre. Jag visste inte vart jag skulle he mig, helt seriöst. Jag var SÅ fruktansvärt besviken. Tog fram mobilen, satte hörlurarna i öronen och bara ignorerade resten av lektionen.

Jag gjorde (än en gång) vad jag var ombedd att göra, men inte på något djupare stadie. Jag tecknade av, rakt av. Inga linjer, inga placeringar, ingenting. Där satt jag, tills lektionen var slut och jag fick gå hem.

Hemma, svära över läraren, äta, teckna, svära, Italienska, svära, sova. Slut Torsdag.