Tankar

Så, nu är jag tillbaka i Italien (igen), och det är verkligen en blandning av ALLT.

Nog har jag varit med om känslomässiga berg-och-dal-banor förr, men inget som det här. Det är inte ens från timme till timme längre, utan nu går det verkligen i olika vågor från den ena sekunden till den andra. Och en förkylning, som inkluderar feberyra, gör ju inte direkt saken bättre...

Kan inte relatera till något egentligen. Försöka acceptera verkligheten, alla dessa omställningar, ansvar som trycker på i bakhuvudet, skolan som måste fixas... Rätt och slätt, just nu, är jag ett vrak... Punkt.

Jag tackar i alla fall vilka gudar det nu må finnas, eller inte, för Ditte. Hon lyckas sätta ord på sånt jag själv inte kan uttrycka, eller ens har tänkt på själv än, och gör så gott hon kan att vara ett stöd. Ett väldigt bra jobb gör hon också, måste jag säga.

Jag tyckte att det var skönt, att kunna lämna Öland igen och ha sett en positiv utveckling. Så nu antar jag att det är dags för mig själv att ta mig dit, också. Behöver nog rutin för det, något jag ska försöka skaffa mig imorgon, då jag ska träffa Barbara och samanställa mina kurser, och få mitt schema för denna terminen.

Det är kanske inte så sammanhängande inlägg, men jag behövde skriva av mig helt enkelt.