dum-dum-di-dej ^-^

Hubba hubba.

Gled in och insåg att jag totalt glömt bort bloggen min. Så, dags för lite uppdateringar.

Det har varit midsommar. Den helgen for jag upp till Umeå, till osjälvstandighetsfestivalen å mina super Umedonnor, Anneli & Karin. ^-^ Sjukt mysigt var det.

Först middag hos Anneli, sen en snabb promenad till vad som kallades kärleksudden där hela spektaklet ägde rum, vid Nydalasjön. Det var livemusik, ståup-komedi, lägereldar och solnedgång i glada vänners lag.

Jag spenderade hela helgen där uppe och var hemma i ö-vik igen nån gång söndag eftermiddag, jag hade inte bråttom hem.

Tisdag följande vecka begav min familj (bror, mamma, pappa) och jag oss uppåt igen. Luleå denna gången, för att träffa lite släkt. Vi skulle ut till deras stuga på Kallaxön. Trist nog gick jag och blev sjuk ganska på en gång. Hade känt mig lite krasslig på morgonen när vi for, men inte tänkt så mycket på det. Det fick man fan för.

Vaknade innan soluppgången följande morgon och hade sån feber att det brann i hela kroppen, jag kunde knappt andas och såg knappt något. Jag och min familj bodde i en liten gäststuga och i ren desperation och panik slängde jag mig ut ur stugan och bara bredde ut mig på gräset, i bara underkläderna, för att försöka få ner kroppstempraturen. Först verkade inget hända och under ett fruktansvärt ögonblick var jag helt säker på att jag skulle dö.

Sen började det blåsa lite och då kände jag tillslut hur jag blev svalare. Det är nog ett ögonblick i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma. Just de där få, korta sekunderna jag trodde allt var över för mig.

Först vågade jag inte gå och lägga mig igen, men feber tar orken ur en, så tillslut lade jag mig ner ändå (inte utan att smällt i mig ipren först).

Sen var min vistelse i Luleå bara sjukdom, sjukdom, sjukdom. På Torsdagen skulle jag ta bussen hem (familjen stannar till Söndag). Först ville de inte riktigt släppa iväg mig, men efter försäkran från mig om att jag mådde mycket bättre (vilket jag gjorde) gav de med sig, och 11.50 satt jag på bussen tillbaka till Ö-vik. Syrran hämtade mig på stationen och tog mig hem.

Det var kurera sig, äta och vila resten av kvällen. Sen sova.



Sen, Fredag, helg, anledningen till att jag återvänt före familjen. Det var dags för hamnfesten i stan och Anneli och Karin skulle komma ner från Umeå. Efter sju var de i stan och då skulle jag och Jocke åka in. Jag körde alkoholfritt och tog bilen, så jag kunde ta mig hem, utifall jag skulle bli dålig igen.

Men kvällen gick bra. Vi satt för i hamnparken, sen i parken utanför villakiosken, sen gick vi ormkring en sväng på festområdet. vi fick veta att de inte tog kort i öltältet längre så då gick vi till Framnäsbaren och satt där. vid elva började jag känna mig hängig igen och tog mig en Ipren och hoppades det skulle funka. Det gjorde den inte direkt, så, runt tolv, bestämde jag att det nog var bäst att åka hem. Vi ska ut idag igen och jag ville inte riskera att bli riktigt dålig igen.

Så idag, när jag vaknade fick jag mig en väldigt trevlig överaskning. jag kände mig nästan helt frisk!(nääästan) Detta firades med yum yum frukost, kaffe, som senare blev en kaffe/dooleys i det underbara vädret. Solen skiner och inte ett moln på våra skyar de blå. DET firades också, fast på ett annat sätt.

Fick en liten ingivelse och bestämde mig att fixa en liten överaskning till föräldrarna när de kommer hem. Avslöjar inget, utifall de läser det här innan de kommer hem. Hoppas de blir glada. Det var i alla fall ganska skoj och skönt att vara ute i det fin fina vädret. ^-^

Nu ska hus städas, yours truly duschas, alkohol inhandlas, mat konsumeras och sen... Ja, vid det borde nog Anneli och Karin vara på ingång.

Ha en underbar dag/kväll/natt allihopa!! Det ska jag!

PÖSS!!!