nedräkning

Det börjar verkligen gå in i huvudet nu.

Vi har bara tre veckors praktik kvar att gå. Hittills har jag på rätt spår med mina timmar. 60 timmar är vad som behövs för att klara kursen.

Jag borde verkligen vara längre fram på mitt schema, men de människor jag behandlar faller bort eftersom man inte bör ta en massage om man är eller börjar bli sjuk. Alltså måste de hoppa, och jag förlorar många dyrbara timmar.

Också, förra veckan var jag hemma magsjuk, så jag missade en massage-session i skolan och så måste gå två skift nästa vecka bara för att ta igen den förlorade tiden. Och jag som tänkte ta ett extra för att ha lite extra tid om fler personer faller bort, men nu måste jag göra det bara för att komma ikapp. Det suger.

Hur som helst är det irriterande och alla, men inget jag inte kan hantera. Bara suga upp det, och göra ditt jobb. Inget annat att till det.

Tja, som jag sa, jag har bara tre mer "arbete veckor", men lite mer i skolan. 6 veckor för att vara exakt. Detta börjar bli lite skrämmande.

Jag kommer på mig själv lite nu och då, undrandes om jag verkligen kommer att klara det den här gången. Det är verkligen en hel del vi måste lära oss, på mycket kort tid. Muskler, skelett delar, funktioner o.s.v ... och allt på latin. För att inte nämna den grund medicinen. Eller det praktiska eller certifierings provet.

Sanningen att säga, jag flippar ut lite här ...

Lyckligtvis har jag ett ganska bra stöd från familj och vänner och att prata med dem brukar lyckas lugna mig lite, för ett tag.

När jag var sjuk, skickade Emelie, mig en liten "pick me up" i form av en ny hatt. Jag var verkligen glad, och dessutom har jag varit till frisören (för första gången på flera år) och satt i en ny färg (röd naturligtvis) och det bara gick perfekt med min nya hatt.

Tack älskling! Jag behövde det!

Jag fortsätter också måla, och jag vet att vissa människor tycker att sedan jag stressar över mitt skola-arbete, kanske jag bör fokusera på detta och inte mina teckningar. Tja, det kommer aldrig att hända, att jag lägger ner penseln för någon längre tid.

Det är terapeutiskt, avslappnande och bara roligt. Det är också anledningen till att jag gör detta i första hand. Glöm aldrig det.

Jag tror det är allt för nu. Jag letar fortfarande efter en lägenhet med Sabina & Eric, men hittills ingen lycka. Inte så mycket annat att göra än att hålla öron och ögon öppna för alla möjligheter som presenterar sig själv, och sedan bara ... vänta.

Min lillebror födelsedag kommer och jag har lite hemlängtan, men jag vill inte flytta tillbaka dit. Så jag arbetar hårt, pluggar hårt och bara fortsätta be om att en lägenhet är tillgänglig för mig innan jag måste åka hem ... igen.

Håll tummarna! ^ - ^



P.S.

Bilder på den nya frillan kommer att läggas ut efter att jag får se reaktionerna hos de på skolan. : P Och målningarna kommer som vanligt att vara i konst avsnittet. :)

D.S.