New arrival!

Idag pendlade Ditte mellan att vara på jättebra humör och extremt otålig.




Hennes kusin och bästa än Rebecka skulle komma. Det var hon jätteglad för, men det gjorde även att hon bara ville att tiden skulle gå fortare. Jag vet inte hur många gånger jag var tvungen att uppdatera henne på klockan under dagen i skolan.

Fick förresten en väldigt trevlig överaskning efter pausen på andra lektionen.

Tack Margareta för det jättefina kortet, jag blev jätteglad. ^-^

När det började närma sig slutet på Designo Dal vero så kollade Ditte ut genom fönstret, och blev eld och lågor. Rebecka hadde anlänt och satt utanför skolan och väntade på oss. Vi gjorde klart det i skulle och frågade Patrizia om det var okej att vi gick lite tidigare (typ 10 min). Det var inga problem, hon ville bara se vad vi gjort, sen fick vi gå.



Det blir många kramar och pussar när de tillslut förenas utanför skolan. Rebecka hadde landat i Pisa, åkt tåg till Florens och sedan taxi för att komma till skolan.

När vi kom hem så lagade vi först mat och sedan satt vi, som sig bör, och bara surrade över varsin kopp kaffe. Sen lämnade jag dem ensamma ett tag, för även jag behövde ta mig igenom läxan till fredagens kostymhistoria.

Tog hur lång tid som helst och innan vi visste ordet av så var klockan ungefär halv fyra på morgonen. Ditte och Rebecka gick och lade sig medans jag enträget fortsatte jobba. Då med överenskommelsen med Ditte om att de inte skulle väcka mig på morgonen, utan bara ta med mitt arbete till lektionen och anmäla mig sjuk för dagen.

När jag äntligen lade ner pennan och kollade på klockan, visade det sig att (hadde jag planerat att gå till skolan vill säga) det var ungefär en och en halv timme kvar tills det var dags att kliva upp.

Nöjd med mitt beslut och min insatts kröp jag ner i sängen och var död för världen innan huvudet träffat kudden.