Rebeckas sista kväll

Kliva upp på måndags morgonar har aldrig varit en hitt. Lägg ihop det med en helg som denna, och du får tre väldigt trötta och slitna kvinnor.

För att göra saker och ting ÄNNU bättre hadde vi inte hunnit med hela italienskaläxan, vi hadde både uppgifter att göra i boken och sen skulle vi skriva ett brev på Italienska till någon hemma.

Jag valde att skriva till syrran, så nu måste jag bara få tag på hennes address så ska jag skicka det, å bara för skojs skull, ingen översättning. Så kan hon ha något att roa sig med när hon inte jobbar. ^-^

Vi gjorde i alla fall vad vi skulle och gav oss sedan iväg till skolan. Inget särskilt att raportera där förutom att vi var så borta på andra halvan av sista lektionen att ingen av oss egentligen visste vad vi höll på med.

Efter skolan gick vi till stationen, Rebecka behövde kolla vart hon skulle när hon skulle åka, nästa dag, och jag behövde veta vart jag skulle köpa biljetten till Venedig.

Sen strosade vi runt ännu ett tag och gick sedan tillbaka till den restaurang vi suttit vid, dagen innan och åt vår middag där. Det var inte alls dyrt och det blev MYCKET mat. Först fick vi en aptitretare (on the house) som bestod av en supergod ost som man kunde doppa i honung och en påse bröd, sen kom förrätten, Bruchetta med tomat, paprika, zuccini och något jag inte kunde identifiera. Sen kom varmrätten, Lasagne för Ditte och Rebecka och pasta penne med någon slags gojs, bland annat bacon och (lade jag märke till) vääldigt mycket chilli, till mig.

Och sedan kom kocken ut, med ännu en tallrik. Jag kommer inte ihåg vad den rätten hette, men det var typ ravioli och köttfärs (fast mycket godare då), detta också 'on the house', jag tror han gillar oss. Vi tömde alla tallrikar och sen var vi tvugna att sitta kvar ett bra tag innan vi vågade resa på oss (så FRUKTANSVÄRT mätta). Vi vankade hem efter det.

När vi kom in satte vi oss alla tre och hängde i köket tills det att det blev dags att krypa till kojs.

Än en gång, så dör vi i våra sängar.