Hemma! (i Florens alltså)

Okej. Intressant dag.

Gick från trött, till nervös, till glad/exalterad, till helt förstörd, till uttråkad.

(trött)Vaknade på morgonen och jag och mina lägenhetskompisar gick tillsammans till skolan. De visste vart den låg, så jag var bara glad att bi ledsagad. Leta reda på specifika platser själv har som aldrig varit en av mina starka sidor.

Jag bor för tillfället med en amerikanska och två spanjorskor. De blir inte kvar här lika länge som jag. En stannar 4 veckor, en annan 6 och den tredje 8. Så jag kommer väll få nya kamrater efter dem.


(nervös) Vi kom till skolan och fick göra ett skriftligt och ett muntligt prov. Fick några rätt på det skriftliga, sen var det dags för det muntliga. Allt blev blankt. Å jag menar verkligen TOTALT blankt. Satt mest och stammade kändes det som. Till slut kom det i alla fall fram nån sorts stapplande intemycketmer-än-halvtaskig italienska.
Jag blev placerad i passande klass, fick mina böcker och leddes så till mitt klassrum. Bara att sätta igång då.

Första delen av lektionerna är mer inriktat på grammatiska övningar och sådant. Den delen kändes ganska jobbig. Grammatik har aldrig varit någon vidare specialitet, varken svensk, engelsk eller italiensk. Så där känner jag mig, just nu i alla fall, ganska obekväm. Men det blir väll bättre allt eftersom (hoppas jag).

(glad/exalterad) Andra delen handlar mer om att läsa och prata. Där pratar vår lärare en hel del och ju längre in i lektionen vi kom desto mer kunde jag känna hur allt började komma tillbaka. Vi fick läsa texter och svara på frågor och bara prata lite allmänt. Jag lämnade lektionen väldigt upplyft.

(förstörd) På vägen hem så bestämde jag mig för att stanna till vid snabbköpet och handla lite mat och förnödenheter (schampo, balsam o.s.v.). När jag står och ska betala i kassan säger kassören att mitt kort inte fungerar. Något fel på koden tydligen.
Jag blev alldeles kall och visste inte vad jag skulle göra. Turligt nog hade jag tagit ut euro innan jag åkte, till depositionsavgiften, så jag kunde betala för min mat.

Rusar hem, slänger mig på telefonen och ringer, hysterisk, först till mamma (inget svar) och sen till pappa. De fick ringa Icabanken och kolla vad som var fel. Kortet var spärrat visade det sig. Panik. Kunde inte överskrivas, behöver beställa ett nytt. Mer panik!

Jag var själv tvungen att ringa till banken för att beställa. Kändes så där halvbra. Ringde och satt med gråten i halsen hela tiden medans jag pratade med dem. Fick i alla fall veta att kortet skulle vara hemma hos mina föräldrar i slutet av denna veckan, och då får de skicka ner det till mig.

Till problemet hör att jag tappade mitt VISA när jag var hemma, så jag gick in på banken och spärrade det och beställde ett nytt även där, detta var i torsdags. Så just nu, har jag inte kort alls, och alla mina pengar ligger och myser inne på mitt konto. So close and yet so far.

Utan kortet har jag inga pengar (80 Euro kontant, det är allt) och utan pengar har jag ingen mat, ingen depositionsavgift, ingen möjlighet till att skaffa internet OCH även ingen möjlighet att få mina kläder tvättade, fick jag precis veta. Det finns ingen tvättmaskin i lägenheten! Måste gå till en sån där tvättomat och betala för det. Vill inte!

(uttråkad)Under dagen har jag försökt dränka mina sorger i kaffe och inte tänka på mitt, åter igen, begränsade matförråd. Även efter maten är jag hungrig och den här situationen hjälper ju inte direkt i mitt ’ska bara feströka’ projekt jag gett mig in i. Äta, röka, internet. Mina tre huvudtidsfördriv, och alla förnekas mig. Jag får nöja mig med att plugga… Det är ingen munter Camilla hemma idag inte.


Mina lägenhetskamrater tog stadsvandringen (samma som jag gjorde första terminen) så jag blev lämnad ensam hemma. Satt och pluttrade lite på datorn och la över musik från telefonen till mitt USB, så jag kan i alla fall få lite musik även fast jag inte har internet. Käkade lite, sov en stund… Sen var jag så uttråkad så jag kunde verkligen börja gråta. Jag bestämde mig för att dra ut.

Jag hade ett vagt minne av att klubben Moyo hade gratis Wi-Fi, så jag tänkte undersöka detta. Packade ihop mig och tulltade iväg. När jag kom fram, såg jag att skylten om internet fortfarande fanns kvar, men det kändes dumt att bara sätta mig och börja surfa. Så jag köpte mig en öl, för att berättiga min vistelse.

Hittade nätverket, men det gick inte att koppla upp sig och jag ville ju inte direkt gå in och fråga, ville inte förlora min plats och det skulle aldrig falla mig in att gå från datorn. En av tjejerna i min lägenhet ville också komma hit om internet fortfarande fanns kvar. Jag får väll ta med mig henne någon dag, så kan vi hålla koll på varandras grejer.

Frånsett det, så var vädret underbart, ölen var god och det känns bra, hur trögt det än var att komma igång, med att har gett mig in på italienskan igen. Läxan var halvsvår, men det som störde mig mest var just det att den innehöll mycket av vad jag redan gjort, men jag KUNDE verkligen inte komma ihåg vissa saker. Frustrerande till TUSEN!
Men men, som jag sa så är det skönt att ha kommit igång igen. Bara jag får tillgång till mina pengar igen så kommer det här bli SÅ bra.

Staying positive!

Ciao ^-^