loving/leaving you

Så var det dags, än en gång, för mig att sprida mina vingar och sväva ut i den stora vida världen.

Har igen lämnat Ö-vik bakom mig men den här gången åker jag inte direkt till Italien. Först upp till Umeå, där jag har två av de människor som är viktigast för mig i detta livet. Vi beslutade att vi ville avsluta med flaggan i topp. Så det är dans, kortspel, alkohol och surr som gäller.

På både gott och ont. Jag älskar att umgås med de som är viktiga för mig, samtidigt som det värsta som finns, är att behöva säga farväl. Gjorde mycket av det redan när jag lämnade Ö-vik. Gillart inte.

Lyckades ändå hålla ihop det bra ikväll. Även om det fanns några svaga stunder. Men när det var dags att säga god natt, och hej då, till Karin som skulle sova hemma hos sig så blev det väldigt jobbigt och jag har nu gråtit i alla fall en halvtimme.

Alla som känner mig vet att jag inte är bra på avsked.

Men men, jag har två (en och en halv) dagar kvar här innan jag åker och jag kommer träffa alla igen innan jag åker. Det gör det däremot inte lättare för mig. Snarare ger det mig mer tid att bli mer sentimental och nostalgisk och det är inte heller en av mina starka sidor vad gäller hantering. Men jag skulle inte skippa att vara här bara för det, inte under några som helst omständigheter.

Jag ser fram emot att åka tillbaka till Italien och tycker det finns gott om potential att det till och med kan bli bättre än förut. Men att lämna sådana som jag har gett en plats i mitt hjärta är aldrig lätt.

Uppdaterar igen imorgon. Nu ska jag kura ihop mig och bara försöka sova och inte tänka på den jobbiga delen av min avresa. Positiv fokusering!