Tick Tack

Tiden går sakta framåt och jag kan inte göra något för att förhindra det.

Nu sitter jag hemma hos Anneli, själv. Hon är på jobbet, Karin har farit hem till sig och Stefan och Robin har åkt tillbaka till Ö-vik.

Om ca:13 timmar kommer flygtaxin och hämtar mig och markerar så starten på ett nytt äventyr. Att sitta helt själv och inte ha så mycket att tänka på förutom att igen och igen gå igenom i huvudet allt man packat, självklart alltid med fast övertygelse om att det är något man glömt, är ingen direkt höjdare om jag får säga det själv.

Man sitter och slösurfar lite grann, kan inte bestämma sig om man vill lystna på lugn musik eller något med lite mera fart i. Lugn musik gör en melankolisk och något hoppigt är jag för trött för att orka med.

Jag ska väll snart tänka på att dra ihop mig, så jag inte är för trött imorgon när jag ska åka. Men tills dess är det bara att försöka att underhålla sig så gott det går och inte lägga allt för mycket energi på resenerverna som börjar vakna till liv igen. Nu är det ett tag sen man flög nånstans. Skumt hur fort sommaren har gått.

Vet inte när jag har internet igen. Förhoppningsvis inom en snar framtid efter det att jag anlänt i Florens.

Ja, nu ska jag ställa ordning allt för imorgon (igen), så jag VET att allt som ska med kommer med.

Nästa gång vi hörs är jag i Italien. Later!

PÖSS!!