going...going...gone!

Jahaja.

Nu är det bara en av mina rumskompisar kvar, och detta är hennes sista vecka. Sen blir jag helt ensam i lägenheten. Det har varit två olika personer här och kollat runt, men de verkar ha valt att flytta någon annanstans.

Å ena sidan, vill jag inte ha någon annan rumskompis (hade så kul med de tre första, så jag tror inte efterkommande kan leva upp till förväntningarna), men å andra sidan, vill jag inte direkt bo här själv i tre månader framåt. Jag kommer bli tokig(are)!!!

Skolan känns bra, även om mitt sista test inte gick så bra (rent ut sagt: åt helvete). Med mig som jag är, vad gäller farväl (två av tre borta nu) och Pyms åtta månader i veckan så bara kunde jag inte koncentrera mig.

Men förutom det (och en förkylning), så känns det rätt bra ändå. Mer och mer folk kommer tillbaka och i fredags mötte jag upp med en av mina grannar från förra året. Det var sjukt kul att se honom igen och jag kände mig mer avslappnad än vad jag gjort på i alla fall de två senaste veckorna (om inte mer).

Jag har bytt rum, till ett större ett, och det här har direkt tillgång till balkongen, där jag parkerar på en madrass varje dag, när jag inte har något att göra och det är soligt och varmt ute.

Antar att jag mår så bra som man kan förvänta sig. Återanpassningsperioden verkar närma sig sitt slut, och mina drömmar blir färre och färre (som jag kan komma ihåg) och inte fullt lika mardrömsaktiga.

Tills nästa gång! ^-^

Plattan i mattan!

Okej. Nu var det (än en gång) länge sedan jag skrev. Men jag har bara haft för mycket att göra helt enkelt.


Så här ser det ut för tillfället.

Jag är nu inne på min fjärde vecka av italienska-studier. Om det går bra?
Det återstår att se.
Just nu känns allt som en enda röra i huvudet på mig. Jag tror jag har haft sönder min hjärna.

Jag har nu börjat första veckan på elementary 4 och det innebär att vi nu går vidare till helt okända marker för mig.
Visst är det kul. Jag säger inget annat, men ibland är det bara så fruktansvärt frustrerande.
Vissa dagar går det hur bra som helst, jag känner att jag förstår allt som händer och kan svara utan allt för stora problem när läraren frågar mig om något.

Andra dagar... ja, de slutar oftast med att jag lämnar skolan och undrar just vad jag tänkte på när jag gav mig in på det här. Sånna dagar är inte kul allas!


Men men, nog om det nu.

Jag har som sagt varit här ett tag nu, och allt verkar falla på plats.
Jag har träffat massa nytt folk, vilket är jätteskoj och nu har även folket från förr
börjat trilla in med jämna mellanrum.
Staden har börjat öppna upp igen. När jag kom var den näst intill öde.
Alla fiorentinare var på semester så så gott som varenda affär, restaurang, bar, kiosk...Ja ALLT var stängt.
Det var så trist! Fanns INGET att göra.

Men nu...NU! Nu har jag mina pengar, jag har internet (om än ett begrännsat sådant), jag har folk att umgås med, tillgång till god mat och gott dricka. ^-^

Så, trög italienska åtsidosatt, jag trivs som fan, har sjukt kul och njuter av sol, värme och väldigt gott sällskap.

I love my life.^-^

Pöss på er!!