Projekt Dag 4, vecka 1. Kärlek och Uppror

Ensamheten I
Ensamma måste vi vara.
Inte är ensamhet bara
ensamhet rätt och slätt.
Ensamheten värmer och kyler,
ensamhet gråter och ler,
ensamhet röjer och skyler
tar och ger.

Ensamma måste vi vara,
leva i olika land-
därför kan ingen förklara
undret som sker ibland:
Livet slår upp i en flamma,
dubbel, bevingad och het,
först när vi mötas i samma ensamhet.

Anna Greta Wide


Ensamheten II
Den som har känt hur ensamheten slår,
han är för stolt för att visa sina sår
och går där ensam genom alla är
Den som behöver människorna bäst,
han fruktar också människorna mest
och går ibland dem som en okänd gäst

Anna Greta Wide


Titellös
Säg till om jag stör
sa han när han steg in,
så går jag med detsamma.

Du inte bara stör,
svarade jag.
Du rubbar hela min existens.
Välkommen.

Eeva Kilpi

De starkaste
De största och starkaste makter jag vet
är skräck och kärlek och ensamhet.

Eeva kilpi

Alla dessa människor
Alla dessa människor
som inte klarar
sej utan mej.

Alla dessa människor
som klarar sej
utan mej!

Sonja Åkesson

Canto 5
Öppna ett tomt kuvert med båda händerna
och tala ljudligt i det.
Tillslut sen hastigt kuvertet och sänd det
till dess adressat.

Bengt af Klintberg

1/2 haiku
Ensamheten är bäst.
Synd att man ändå alltid
måste bo ihop med sig själv.

Bengt Anderberg

Gåva
Jag vill ge dig en gåva
jag gett till ingen förut.
Så ger jag dig min ensamhet,
den varar till livets slut.

Ebba Lindquist

Kyssande vind
Han kom som en vind.
vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

Hjalmar Gullberg


Prinsessan
Alla kvällar lät prinsessan smeka sig.
Men den som smeker stillar blott sin egen hunger
och hennes längtan var en skygg mimosa, en
storögd saga inför verkligheten.

Nya smekningar fyllde hennes hjärta med bitter sötma
och hennes kropp med is, men hennes
hjärta ville ännu mer.

Prinsessan kände kroppar, men hon sökte hjärtan:
hon hade aldrig sett ett annat hjärta än sitt.

Edith Södergran


Hur kan jag säga...
Hur kan jag säga om din röst är vacker.
jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
det bara skakar mig att de är dina,
så att för mmig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.

Karin Boye


Den här dagen har vi haft lite diskussion inom klassen: vad innebär ordet överlevnad för dig?
Det är en härlig grupp för sådana diskussioner, det är ingen som kommer dragandes med så mycket fysisk överlevnad. Det blev mest på den psykologiska nivån som vi höll oss.

Sedan tog dagens gästlärare fram en låda med böcker. Kärlek och Uppror: 210 dikter för unga människor. Jag har valt ut några som jag fastnade speciellt för.

Projekt. Dag 3, Vecka 1.

Okej, så jag missade halva dagen. Somnade sent igår, vaknade lagom till lunch idag. Tur att det är som det är med våra tider nu. Det enda som gäller är samling på morgonen, sen är det fri lek så att säga, så jag åkte bara på en halvtimmes frånvaro (Puh.)

Efter lunch var det dags för dagens föreläsning. Satt och skuggade bilderna från igår under tiden som Sara (tror jag hon hette) pratade. Jag lyssnade, men tror inte jag hörde ett ord av vad hon sa.
Det gör i och för sig inte så mycket för min del. Dessa föreläsningar är till för att inspirera oss så vi snabbare kan komma fram till vad vi vill göra som projekt, så för mig är det mer eller mindre ointressant egentligen (bara så ingen tror jag skippar skolarbete).

Efter fikat gick jag hem och satte mig för få dagens arbete gjort. Definitivt ingen modell för mig idag. Måste dessutom se till att skrubba mitt rum ordentligt igen och så är det dags att tvätta. Sista Modsfilmen idag, och den ska jag se. Leva, jobba, jobba, leva. Känns som jag lyckas balansera ganska bra.

Projekt. Dag 2, Vecka 1.

Tisdag.

Jag är nog en av världens värsta tidspessimister. Det är bara dag två och jag känner redan pressen för mitt projekt. Jag ligger egentligen före min egen planering (åtta bilder så här långt) men medans jag satt och skissade idag började jag undra om jag inte tagit mig vatten över huvudet ändå.

Två till tre bilder om dagen ska väll inte vara så svårt. Pennan bara glider över pappret och jag drar till mig förundrade blickar (Var får du allt ifrån? Hur kommer du på vad du ska göra?). Det har dock slagit mig att jag nog måste lägga upp en tuschbudget, dessa pennor håller inte hur länge som helst. Har redan varit en sväng till shoppen när den första gav upp för mig.

Idag har i och för sig varit en dag då jag har haft annat att göra än rita, så mycket tid har fallit bort. Hela dagen har vi haft föreläsning med Pav. Han är så himla kul att lyssna på.

Under den här veckan kommer vi ha föreläsningar varje dag så det gäller för mig att hushålla med min tid. Krokin går t.ex. bort. Så även första passet av modellmålningen imorgon.

Befinner mig dock under ett vaksamt öga "Gå inte ner dig för mycket i det där bara". Johanna. Vi hade bokat bastu idag och jag la även av tid för att se andra delen av modstrilogin. Lyckades hur som helst nå mitt mål (nästan i alla fall), skissade och linjerade dagens obligatoriska två, får ta skuggning när jag har en stund över.

Jag och Johanna bastade till tio, sen gick jag hem och såg på film med Lee. Sen gick jag och la mig (vid typ tolv). Somnade dock inte förns fem i morse.

Projekt. Dag 1, Vecka 1.

Då har projektveckorna officiellt dragit igång. Klev ut genom dörren i morse och kunde inte hjälpa att le när jag möts av ett färgspel på tidig morgonhimmel. Drar mig alltid för måndagar, de bjuder sällan på något bra, men denna morgon var annorlunda. Kände mig varm och mysig där jag gick och sparkade snön omkring mig.


"Ta inte ut segern i förskott." Var vad jag tänkte när alla samlats i Annexet för att stampa av. Vårat tema för projektet: Överlevnad.

"Fan. Hur ska jag nu lösa det här?" Jag hade verkligen satt mig in i att slutföra vad jag påbörjat. "Äsch." Säger Janette. "Gör som du vill, man kan alltid efterkonstruera något om de ber en förklara sig." 'Hm, ja, skitsnacka kan man alltid. Vi kör på det.' Tänkte jag då och satte mig ner för att fortsätta jobba.

Nähe, den gubben gick inte. När jag som bäst sitter och ritar förklarar Sofia (jag är redan less på henne och det är bara första dagen, inget illa menat) att vi inte alls ska börja på en gång. Först ska alla följa med ner i källaren och välja ett föremål därifrån (hon tar oss till överblivet-skrot-rummet). Detta föremål ska vi sedan placera i mitten av golvet i vår ateljé och nu ska vi ha stillebenkroki. Detta innebär att vi ställer upp sakerna på div. bord och pallar och på golvet, sätter oss i en ring runt, skissar i fem minuter för att sedan rotera runt så att man får en ny vinkel (rinse & repeat). Detta pågick fram till lunch.

Efter vi hade ätit var jag först att återvända och möts av en verkligt tragisk syn. Tomma stolar, skräp lite varstans på golvet och lysrören skiner kallt. Jag går ner för trappan och för min inre syn flashar nån slags slutscen från en film där man ser någon gå runt i ett övergivet rum och man får en slutgiltig 'Allt är över'-känsla och självklart, med oklanderlig tajming, går 'Reason to cry' igång på min telefon. Är nära på att bryta ihop där jag står, men samlar mig. Ska inte deppa.


Går fram till fönstret och känner sista spiken slås i. Där det en gång var en liten mysig vrå, med div. förråd och även grafittiväggen är nu inget annat än en hög med bråte. Denna gången går inte tårarna helt att stoppa. Vi är snart halvvägs, allt har gått så fruktansvärt fort, jag hinner inte med. Slår mig ner i den solfläck som formats av fönstret på golvet och nu går vattenverket verkligen igång.


Hinner samla mig lagom till att resterande klassmedlemmar börjar trilla in. Ger upp hela stilleben grejen och sätter mig istället att jobba med mitt eget. Jag har faktiskt en deadline att hålla. Ger även upp det efter ett tag. Mina tankar är någon annan stans. Pratar med Sofia och det är okej att jobba hemifrån. Så jag går.

Lägger mig att vila en stund, fram till fikat. Känner mig betydligt bättre till mods när jag kliver ur sängen igen. Tar med mig min bok och beger mig till matsalen, en kopp kaffe är vad som behövs nu.

Sitter och skissar ett tag medans jag njuter av min koffeinkick, bestämmer sedan med Johanna att vi ska gå på filmen ikväll och sedan basta. Filmklubben visar Modstrilogin, första idag, andra imorgon och tredje på onsdag.

Går sedan hem igen och hamnar än en gång i Lees soffa och lyssnar på musik och ritar, fram tills middagen. Sedan igen därifrån fram tills klockan sju, då det är dags att dra sig till filmsalen. När filmen är slut meddelar dock Johanna att hon inte mår så bra och vill bara gå hem och lägga sig, så vi bokar om bastun till imorgon istället.

Än en gång hemma i Lees soffa. Blir sittandes ett tag tills Lee ber mig att ta ut soporna (hon står och diskar) , så jag beger mig iväg. Kommer hem och sätter mig här, varpå Lee plötsligt dyker upp i trappan. "Lite nyheter från köket" säger hon och tittar på mig, hon ser lite konstig ut. "Vi har möss." "Nej!" "Jo." "Va fan!". Vi går ner igen, jag öppnar sopskåpet och visst fan sitter den lilla gynnaren där och stirrar på mig.

Funderar på hur jag ska kunna få tag på den när den plötsligt kilar ner i ett hål den gnagt åt sig själv. Fan. Jag vill inte ha några möss i mitt kök. Kollar om jag kan komma åt den från listen, gick inte så bestämmer vi oss helt enkelt för att stänga in honom och proppar i så mycket svinto vi bara kan i hålet "Gnag dig genom det där du, så får vi se hur bra du mår sen!" Jag tycker inte om möss.

Nu ska jag bege mig ner till Lee igen och avsluta dagens arbete. Sen är det dags för en dusch och sedan marsch i säng. Även om arbetet är fritt ska vi ändå träffas på morgonen i Annexet. Wopdido.

Teckna, teckna, teckna...

Har varit en riktigt trevlig helg. Även om jag kanske inte fick så mycket sömn. Jag vaknade som sagt halv ett på lördagsmorgon och hur jag än försökte kunde jag inte somna om.

Klockan ett på dagen vaknade Lee. Hon och jag åt lite frukost och satte oss sedan i hennes rum och lyssnade på musik och ritade (surprise!). Jag gjorde den förra bilden helt klar, den behövde en bakrund men det var jag för lat för men det här blev riktigt snyggt tycker jag.



Jag hade även börjat på denna lille pojke natten innan och gjorde även honom helt klar.


Sen började jag på nästa. Jag har bestämt mig för att, som mitt projekt, fylla hela min svarta bok på dessa åtta veckor (sex veckor plus jullovet) och har räknat ut att för att klara det måste jag snitta lite under 16 bilder i veckan. Så redan nu sitter jag och kluddar för glatta livet. Den här bilden är jag dock inte direkt helt galen i.


Vi satt och ritade, lyssnade på musik och drack öl ett tag, sen började vi piffa upp oss inför kvällen. Knytkalas på skolan och Lee skulle träffa Kostya för första gången på ett bra tag.




Jag gick till knytet medans Lee stannade hemma. Jag blev dock inte kvar där så värst länge. Johanna var där och hon och några andra skulle gå till Annexet och måla, så jag hängde på. Vi drack och vi ritade/målade/skulpterade ett tag.





Sedan skulle några dra till Brage. Det var så fruktansvärt kallt i Annexet, så jag högg mina grejer och följde med till Brage. Vi satt och surra och vi dansade tills klockan tolv då jag kände att det definitivt var dags att dra sig hem (höll på somna där jag satt). Kom hem och kröp i säng vid ungefär halv ett. Slocknade som ett ljus.




Vaknade halv två på eftermiddagen. Tog det lugnt nere hos Lee ett tag. Drack lite te och käkade mackor. Sen klockan tre skulle jag tillbaka till Brage. Sy-junta varje söndag. Vi satt och drack kaffe/te, käkade apelsin, kiwi, choklad och melon, ritade och surrade. Väldigt trevligt och mysigt.


Kinesiskt te som en av tjejerna hade. Man värmer vatten och släpper sedan ner en liten blomliknande boll som sedan slår ut i det varma vattnet och när den gjort det är teet färdigt. Var riktigt gott faktiskt.


Denna började jag på på Brage och gjorde sedan färdig när jag kom hem och än en gång befann mig sittandes i Lees soffa.


Jag började på den här, men nu är klockan 22:40 och det är verkligen dags att sova. Får fortsätta i morgon. Ska bli lite ying yang aktig när den är färdig.


Kristina skulle vara stolt över mig. Hon säger hela tiden åt oss "Teckna, teckna, teckna". ^_^

Snabbgenomgång

Okej, så jag orkar inte gå igenom den här veckan dag för dag. Så vi tar det i stora svep istället.


Avslut av veckans ämne.

Vi har avslutat modelleringen nu. Det sammanlagda resultatet.



Det här är den hand jag gjorde (den större).






Udda (placerade) gäster.

Under veckan så fick jag plötsligt grannar. Det är byggarbetare som har anlänt för att bygga vad som ska bli Konstens hus där de nya ateljéerna och utställningslokaler (samt lite annat) kommer att vara. Precis bredvid mig sitter de och fikar när jag jobbar (och blockerar min sol gör de också).




Förargelseväckande beteende.

Det är så sorgligt. Graffitiväggen som precis byggts ska nu rivas för att göra plats åt konstens hus. Fattar faktiskt inte ens varför vår rektor gav tillåtelse att bygga den, när han visste att den ändå skulle rivas.


Här har de redan tagit bort halva väggen. Han inte fota den målningen innan den försvann.




Klimatförändringar.

Fick en bild skickad till mig från Ö-vik. Den visade på hur mycket snö som kommit där. Gick ut med kameran igår och fotade hur slutet av November ser ut på Öland.

Soligt och plusgrader.


Grönt gräs och blommor växer det fortfarande.


När jag däremot klev ut genom dörren imorse såg det ut såhär. Bokstavligen över en natt.


Kan dra gårdagen och idag lite snabbt. Skola till halv tre. Storskrubba mitt rum och dammsög även. Middag. Satt hemma och tecknade till åtta. Gick sedan och bastade med Greta, Lisa, Sara och Pym. Kom hem elva.

Lee hade bett mig sova hos henne den natten. Hon blir ibland väldigt rädd, så när jag kom hem gick jag inte upp till mig. Vi satte oss och kollade på film. En sån där chick flick, jättepep så efter det var vi inte så trötta. Lee drog upp att hon kände för att måla och även jag kände för att fortsätta teckna.

Så vi satte på lite musik och satte oss att göra just det. Klockan fyra (cirka) var jag färdig med mitt. Kände mig lite dåsig då. Gick ut och till min förvåning är marken vit. Jag blev helt lyrisk och drog ut Lee vars enda kommentar var "fint." och gick sedan in igen. Själv tryckte jag musik i öronen och lekte och dansade runt i snön.

Gick tillbaka in igen. Hade varit ute i typ 45 min. Då bestämde vi oss för att det var onödigt att ens gå och lägga sig. Så vi drog igång Click. Klockan sju var den slut. Gick upp till mig och tog en dusch och gick sedan till frukosten. Lee gick och lade sig.

Hi hi. Satt och tecknade hela natten (så gott som) och bra blev det.


Har varit i skolan idag. Vi gjorde som inte så mycket förutom att städa upp efter oss.

Pizza buffé till middag. Satt och pratade med några från musikteater. Kände för att hitta på något på kvällen, men jag visste inte vad. Träffade Greta & :co och frågade vad de skulle göra. De skulle dricka lite vin hos henne vid halv nio. De sa åt mig att komma förbi.

Gick hem och satt och kollade på Armagedon med Kalle tills han for hem vid sju. Låg på soffan och väntade på att Lee skulle komma hem (hon hade varit och tränat). Hörde hur hon kom in genom dörren, sen minns jag inte mer. Jag slocknade. 36 timmar vaken i sträck tar ut sin rätt.

Vaknade vid halv ett och var pigg igen, så jag tog mig en promenad runt området. Lite kallt, men skönt.

Tisdag.

Tisdagen började med förläsning i 21:an. Höll på fram till fikat.

Efter fikat gick vi tillbaka till annexet för att fortsätta jobba med våra händer. Jag blev klar med min första och blev då tillsagd att göra en ny. En större.

Så det var bara att börja om från början. Kändes ju lagom kul. "En större? Hur fan gör jag då?" Det går väll ann att jobba som jag gör, så länge det är småskaligt.

Första tio minuterna stod jag bara och lekte med leran medans jag funderade på hur jag skulle göra. Att dutt, dutt, dutta fram en överdimensionerad hand kändes inte direkt frestande.

Jag provar lite olika sätt att komma igång, men lyckas inte få det som jag vill. Ställer ner leran och sätter mig på golvet och bara njuter av solen som skymtar in genom mitt fönster. Distans. Tar ett par djupa andetag och bara lyssnar på musiken som spelas. Ställer mig sedan upp igen.

"Vad jag behöver är en utgångspunkt." bestämmer jag. Hugger en lagom stor bit, rullar den till en cylinder, ställer den på högkant och trycker ihop den lite grann "Okej, ett stycke handled, klart." Tar en ny bit och formar om den lite grann så den ser ut som en skev fyrkant. "Handflata. Perfekt." Nu känner jag att jag börjar komma någonstans.

Härifrån funkar mitt dutt helt utan problem. Bygger utanpå dessa former och sakta men säkert börjar en hand växa fram. Kom så lång som att jag skulle börja med tummen när det blev dags för lunch.

Här står vi och jobbar. Samma rum som en gång hade gafflar i taket.


Längst där borta är mitt alldeles egna hörn.


Min första hand. Den är inte så platt som den ser ut på bilden, borde tagit en bild från sidan också.
Efter lunch var det tänkt att vi skulle fortsätta att jobba, men medans vi åt fick vi veta att en av gästlärarna på skolan skulle visa upp sina verk i 21:an (hon är videokonstnär) så vi kollade med Johanna om det var okej att vi gick och tittade. Det gick bra.

Vi smet alltså iväg till 21:an. Vi trodde att det skulle gå ganska fort. Vi blev kvar till eftermiddagsfikat, och ändå var inte färdig.

Vi bröt upp för fika med en inbjudan att komma tillbaka efteråt och kolla klart på hennes grejer. Det gjorde vi. Det var väldigt intressant. Hon hade ett synsätt som jag aldrig stött på förr.

Det var meningen att det skulle vara kroki idag, men det dök inte upp någon modell. Det var ingen som klagade. Alla hade andra planer som stördes av krokin. När den föll bort, blev ingen besviken. Jag kunde t.ex. fixa min tvätt i lugn och ro.

Senare på kvällen gick jag hem till Sofia. Hon och några andra skulle gå på pilates och jag hade suttit och beklagat mig på middagen om hur jag inte kan vara hemma någon längre stund innan jag blir helt uppåt väggarna. Så hon bjöd med mig.

Tio i sju träffades vi hemma hos henne. Sedan gick jag, Sofia, Johanna och Klara till skogsbygården. En timme höll vi på och det här är vad jag kom fram till: Ett. Jag har verkligen ingen kondis. Två. Pilates är verkligen INTE min grej.

Sen gick vi hem. Jag var så hungrig när jag kom hem. Jag och Lee delade på en paj och satte oss sedan i hennes rum och surrade ett tag. Sen slocknade jag (typ halv tolv) i hennes soffa. Jag hade inte sovit så bra natten innan (somnade vid halv fyra), så hon väckte mig inte utan bäddade bara ner mig där jag låg i soffan.

Man kan inte vara bäst på allt...

...Men fy fan va jag är bra ^_^!

Vi har skulptur den här veckan. Det första vi gjorde var att bli indelade i grupper, sen gick vi ner i källaren på annexet, det är där vi har ler/gips/metall/träverkstad. Där visade hon (Johanna) oss först hur man vattnar ur lera som är för blöt och lät sedan en från varje grupp testa.

Medans de stod och jobbade förde Johanna oss andra vidare till ett annat rum, här tog hon fram två stora rullar med nylera (leran i andra rummet var sådan som används igen och igen). Än en gång togs en från varje grupp ut (däribland jag) och vi fick ställa oss runt ett bord. Leran delades upp mellan oss och därefter fick vi instruktioner om att börja banka.

"Om den förra leran är fullt utvecklad, så kan man se den här leran som en bebis och ni ska nu uppfostra den." Säger Johanna varpå karlarna (John och Masshi) tar upp varsin klump och ser lite osäkra ut. Kvinnorna (Jag, Johanna och Sara) bara hugger varsin klump och drämmer ner dem i bordet. "Ungjävel!" vrålar vi i unison. Gud vad vi skrattade medans vi stod där. Massih rev nästan ner taklampan när även han tog sig an sin klump.

Vi vrålar och skrattar och skrattar så vi vrålar. Alla ser helt galna ut och vi för sånt oväsen så att man knappt hör vad man själv tänker. Pym smyger in bakom oss och kikar lite försiktigt över Saras axel "Vad i hela världen håller ni på med?". Vi räcker över en klump och snart står även hon och vevar loss.

Tillslut har vi så ont i både händer, armar, lungor och magar så vi tvingas sluta. Då kommer Johanna in och säger åt oss att dela upp leran mellan klassen och sedan komma upp ur källaren. Vi ska uppehålla oss i Utrymmet under den här veckan. Vi bär in trebeningar och placerar ut oss runt i rummet. Jag högg ett fönsterhörn och har stått och njutit av solen hela dagen medans jag jobbat.

Uppgiften vi fick idag var att vi skulle skulptera av vår hand. Gick helt otroligt bra, jag lade märke till att jag bygger som jag ritar. Dutt, dutt, dutt. Jag använder bara tre fingrar och tar bara ett tunt lager lera som jag sedan stryker ut på passande ställe. Tog från fikat fram till lunch att bara göra handflatan. Men bra blev det. Har kommit långt från den där totalmisslyckade grodan jag försökte mig på (om någon kom ihåg hur den såg ut). Lyckades få dit fingrarna men de är inte färdiga än. Imorgon ska vi börja lite med formtagning. Ser fram emot det.

Nu har jag varit på filmklubben och sett en film om Bob Marley 'Time will tell'. Den var bra, mest musik.
När jag kom hem var Lee hemma från sin resa. Vi käkade paj och satt och surrade ett tag. Ska ta mig en dusch och sedan renbädda min säng.

snabbhelg

Då var det söndag.

Lördagen var helt okej. Vaknade vid två-halv tre (tror jag). Satt och hängde hemma, sen ringde jag Pym. Hon skulle till Brage och kolla på film och träffa Lisas kompis som var på besök.

Jag bestämde mig för att hänga på. Vi kollade på Shooting dogs, den handlade om folkmorden i Rwanda. Jag kände verkligen att jag inte hade rätt sinnesstämning för en sån film. Jag brukar inte böla till filmer, men nu var det verkligen på gränsen.

Vi satte oss sedan i köket och surrade och drack lite. Vit starkvinsglögg och pepparkakor. mums. Jag och Pym började känna oss festsugna, så vi började ringa runt till folk och kollade vad de gjorde. Vi såg genom fönstret en lite grupp gå in på Brage 5 (vi var på 7:an, väg i väg) så vi gick först dit och kikade vad de gjorde. De skulle se på film, så vi gick vidare.

Vi hamnade i annexet. Satt och drack öl och wiskey/cola, lyssnade på musik och ritade. Det var trevligt. Sen gick vi hem.


Idag vaknade jag ungefär vid tolv och sa hej då till Lee. Hon har åkt till Eksjö(?) för någon undersökning/behandling så jag har varit ensam hela dagen. Vid tre ringde jag Pym, hon och Greta skulle laga mat i norra flygeln vid ungefär halv sex. Sen skulle de se på film.

Jag satt hemma till typ fem, sen var jag så fruktansvärt uttråkad att jag bestämmde mig för att dra mig till Greta (hon bor i norra flygeln). När jag kom dit fanns där ingen Greta så jag gick till Pym istället. Tog henne precis när klev ur duschen. Hon skulle göra sig iordning och sedan ville hon hinna skriva lite dagbok, så vi bestämmde oss för att träffas halv hos Greta.

Jag gick omkring på området ett tag och kollade om det fanns några roliga människor ute. Det gjorde det inte. Gick till djungeln och satte mig för att vänta på Pym. Hon måste passera där när hon går till Greta.

Efter ett tag dyker Sara upp och frågar om det var här som vi skulle laga mat. Jag frågade henne om hon sett Greta (Sara kom inifrån flygeln). Det hade hon inte, det var bara dokumentärare där. Vi satt ett tag och tillslut kom Pym. Då gick vi in.

Köket var okuperat. Och Greta spårlöst försvunnen. Vi tre står och dividerar ett tag om hur vi ska göra och medans får vi ett tips om att Greta setts i annexet. Vi kommer fram till att laga mat hemma hos mig och svänger snabbt förbi annexet för att informera Greta.

Vi går sedan hem till mig. Ris och någon slags tomatröra. Vid fick lite tidsbrist, filmen började vid sju och vi började laga mat halv så vi fick hålla det simpelt. Vi åt upp, det var faktiskt riktigt gott och skyndade oss sedan till filmsalen. Easy Rider. Helt menningslös men ändå bra på något sätt.

Nu har jag kommit hem, och är hungrig igen. Åt inte så mycket, för stressad.

Återuppstånden

Vaknade vid kvart i nio. Dags att ta sig kragen.

Klädde på mig och gick till busshållplatsen. Mot Färjestaden! Var tvungen att ta mig till banken, min internetdosa har slutat funka (stört, med tanke på att jag precis fått en ny) och jag har faktiskt räkningar att betala.

Det första jag gör efter att varit på banken är att svänga in på ICA, behöver mat för helgen. Det blir det vanliga, mjölk (till kaffet), läsk, mackor, nudlar och en djävla massa paj.

Går ut och sätter mig ner på en plattform, och kommer på att jag glömde köpa schampo. skit också. Min påse är tung och jag känner verkligen inte för att kånka runt på den ett varv till inne på ICA. Sitter och funderar på hur jag ska lösa mitt lilla problem, när Lee plötsligt dyker upp.
Hon och hennes klass har någon uppgift där.

Jag ber henne att hålla koll på min påse medans jag springer iväg en sväng, det hade hon inget emot. Rusar snabbt i på ICA igen och köper vad jag ska ha. Kommer ut och kollar om det går bra för henne att sitta en stund till. Även det är lugnt.

När man är i Färjestaden är det lika bra att fixa alla inköp på en gång. Fylla på förråden, så att säga. ICA, Systemet, Apoteket. De heliga tre.

Sen sitter jag bara. Från klockan tio till kvart över elva. Jag trodde att bussen hem skulle gå halv tolv. Det gjorde den inte. Så, kvart över elva tar jag mina påsar och skyndar mot hållplatsen.
Innan jag slår mig ner kollar jag upp på tidtabellen. Bussen går inte på ännu en halvtimme. Så djävla typiskt.

Blåser som fan, regnar och är fruktansvärt kallt. Jag hatar att åka buss.

Bussen kommer i alla fall tillslut, vid det här laget är jag helt nerkyld och hungrig som fan. Väl hemma kan jag inte bestämma mig för vad jag ska göra först. Äta eller duscha? Fryser som fan, men hungern vinner tillslut och jag slänger in en paj i mikron.

Äter snabbt och hoppar sedan i duschen. Ah, saliga värme. Kliver ut och börjar äntligen känna mig som en människa igen och gör något som jag inte gjort sen i måndags. Sätter på kaffebryggaren.

Vid ungefär halv fyra kommer Lee hem. Å gud, va den kvinnan har handlat mat. Hennes lillebror ska komma på besök över helgen.

Vi befinner oss i köket och packar upp alla varor och städar även ur kylskåpet när vi ändå håller på. Jag tar disken medans Lee ställer i ordning konservskåpet.

Vid fyra dyker så Jens (Lees bror) upp och jag drar mig undan så de får umgås i fred ett tag. Sedan vid halv fem är det dags för middag. Lee och Jens följer inte med. Går ner i matsalen, och blir grundligt besviken. Pastasallad. Vad är det för fel på kockarna här egentligen? Ska det vara så svårt att laga ordentlig mat?

Jag tar i alla fall för mig och går och sätter mig hos några från musikteater. Äter upp men känner mig inte det minsta mätt. Jag inser att ta mer inte kommer att ge något. Så istället sätter jag kurs mot kaffeautomaten. Får tag i en av få stora koppar och slår mig sedan ner igen. Känns lite bättre när den har tagit plats i magen.

Går sedan hem igen och känner hur koffeinet börjar göra sitt jobb. Fånler när jag går över gården och känner hur jag piggnar till.

Nu har jag huggit mitt ritblock och sitter och kluddar för glatta livet. Fan va bra jag är ibland (utan att skryta ^_^).

På bättringsvägen

Ännu en dag av slöande framför tv:n. Mår mycket bättre men bestämde mig ändå för att stanna hemma.

På spaning med Bridget Jones, Ice age 2, Riding in cars with boys och A night at the Roxbury var mina följeslagare för dagen. Kalle kom förbi med mat vid lunch och sedan även vid middagen.

Lee kom hem och ställde fram chocklad, den där farliga sorten, smakar som nutella och även om man äter tills man mår illa vill man ändå bara ha mer. Sen stoppade hon om mig där jag låg i soffan (jag blir så bortskämd ^_^).

Vid halv sju tog jag mig tillslut upp. Jag hade bestämt mig för att gå på musikteaterklassens föreställning. The shoe must go on.

De är så himla duktiga allihopa. Sjunga, dansa, spela musik och teater. Det är så man får lite mindervärdeskomplex. Vid nio var det slut.

Har varit en relativt bra dag.

Nockad.

Jag kan verkligen inte sova när det är fullmåne. Somnade inte förns halv fyra i morse. Månen lyste rakt in på min säng och även fast jag drog för mina gardiner så var det ljust som på dagen.

Vaknade av mig själv vid halv sju. Dålig som fan. Lee kom upp och kollade hur det var med mig. Jag skickade ett sms till Johanna i min klass och bad henne anmäla mig sjuk idag.

Somnade om och sov till halv tolv. Gick sedan ner och la mig framför tv:n. Kollade på Min stora kärlek. Vid tolv ringde Kalle och Lee och kollade om de skulle ta med mat hem åt mig.
De kom, jag åt, de gick, jag somnade.

Vid tre vaknade jag och satte igång Spiderman 3. Pausade efter ett tag och somnade igen. Halv fyra kom Lee hem och började dra farm en mediciner som hon tyckte jag borde ta. Sen gick hon igen, så nu ligger jag på hennes soffa och fortsätter att titta på film.

Skönt att bara ligga och ta det lugnt en dag. Mår lite bättre, sen om det beror på att jag håller på att bli bättre eller bara att alvedonen har börjat verka, vet jag inte.

Vid halv tio kommer Greta för att kolla hur jag mår och frågar om jag vill följa med henne, Lee, Lisa, Sara och Pym och basta. Jag hänger på. Kände verkligen att jag behöver en ordentlig genomskrubbning.

Vi sitter och surrar och har det trevligt ett tag, sedan föreslår Sara att vi ska gå ut och röka. Vi virar handdukarna runt oss och går ut. Vi sätter oss runt fontänen och av någon anledning får vi för oss att vi ska kasta våra handdukar och gruppera oss runt statyn av den nakna kvinna som står i mitten. Hon såg som så ensam ut.

Vi sitter ett tag runt fontänen och pratar och på något sätt kommer förslaget upp att vi ska gå till majsfältet. Vi rusar, med handdukarna runt oss, iväg mot områdesgränsen. Väl framme lutar vi oss mot släpper vi våra handdukar, lutar oss mot trä-stängslet och röker slut på ciggen.

Vi står och pratar ett slag och får helt plötsligt för oss att ge oss iväg UT på fältet. Vi stegar iväg över nerklippt majs och stannar en bit ut och ställer oss i en ring. Sara har tänt ännu en cigg som vi delar på medans vi står där ute.

Efter ett tag börjar vi bege oss tillbaka mot våra handdukar. Vi tar upp dem men ingen av oss känner egentligen för att åter vira in sig, så vi hänger istället dem runt midjan "Höftskynke!" och knallar iväg mot bastun. Nästan framme passerar vi fönsterna till biljardrummet. Där blir vi lite överraskade av att ett ansikte plötsligt uppenbarar sig. Oskar. Vi duckar snabbt undan, men han har redan sett oss.

Vi försöker öppna dörren, bara för att upptäcka att vi har blivit utelåsta. Vi bankar och slår på fönstret och tack gode gud hör Pym oss och kommer till vår räddning. Vi rusar in i bastun, har blivit ordentligt nedkylda vid det här laget.

Vi sitter kvar en stund och pratar tills jag bestämmer mig för att det är nog för ikväll. Duschar och går hem. Det vart en intressant kväll.

Get to living

People always coming up to me and asking
"What's your secret?"
"With all you do, your attitude
just seems to be so good
how do you keep it?"

Well, I'm not the Dalai Lama, but I'll try
to offer up a few words of advice.

You better get to living, giving.
Don't forget to throw in a little forgiving
and loving on the way.

You better get to knowing, showing
a little bit more concern about where you're going.

Here's a word unto the wise.
You better get to living.

I said you'd better get to living, giving
be willing and forgiving,
cause all healing has to start with you.

You better stop whining, pining.
Get your dreams in line
and then just shine, design, refine
'til they come true.

And you better get to living.

Your life's a wreck, your house is a mess
and your wardrobe way outdated.
All your plans just keep on falling through.

I'm no guru, but I'll tell you
this I know is true.

You better get to living, giving
a little more thought about being
a little more willing to make a better way.

Don't sweat the small stuff.

Keep your chin up.

Just hang tough.

Then you'll get to living.

The day we're born we start to die,
don't waste one minute of this life.
Get to living.

Share your dreams and share your laughter.
Make some points for the great hereafter.

Better start caring.
Better start sharing.
Better start trying.
Better start smiling.

And you better get to living...

Drömbilden

Vaknade före väckarklockan i morse. Mådde förvånansvärt bra. Funderade på om jag skulle gå till skolan eller inte. "Vad ska jag göra idag?" Svaret blev: Sitta vid datorn. Det skulle jag göra även om jag stannade hemma så då tyckte jag det var lika bra att gå. Slipper få frånvaro. Var dock inge vidare motiverad. Gårdagen var såå tråkig.

Så jag gick. Kom ner till frukosten och hittade Nina och Sara och tack och lov gick Nina med på att byta cafédag med mig. Kändes inte som någon vidare bra idé att stå och snörvla över folks kaffe och mackor. Så jag hamnade på Fredag istället.

Sen begav vi oss till datasalen. Kände mig lite mer motiverad nu när jag fått mitt kaffe. Hoppades på att vi skulle gå vidare i programmet och kanske komma till något annat än hur man skapar och hanterar lager, annars kan det vara skönt att bara försvinna in i arbete och få dagen att gå.

Första kruxet med min plan blir uppenbart när jag kliver in i salen. Hon sitter och visar bilder och pratar. Smyger mig in och sätter mig vid en ledig dator. Den är dock inte påslagen. Jag får nästan panik, jag pallar verkligen inte att sitta och lyssna på henne. Trycker hörlurarna i öronen och bara tittar på bilderna. Det funkar.

Hon pratar fram till fikat. Jag känner hur jag håller på att somna där jag sitter. Hugger Janette och tågar iväg till elevcafét.

Efter en stärkande kopp kaffe går vi tillbaka. Då stöter jag på problem nummer två. Eller, det är egentligen två problem i ett. För det första fortsätter Johanna att pladdra på om samma sak som igår. Vi kommer aldrig att komma någonvart. För det andra så är det någon i klassen som insisterar på att ha just det fönster som öppnas åt mitt håll öppet. Så gick det med att försvinna i arbetet, så fruktansvärt kallt.

Men dagen gick fort i alla fall. Blev färdig med bilden som jag började på igår.

Så här blev den.


Heh. Jag blir verkligen kreativ vid de underligaste tillfällen. Trött, förkyld och febrig ramlade jag isäng vid åtta igår kväll. Var stendöd vid nio. Vaknade och somnade flera gånger under nattens gång. Vet inte vad jag drömde men varje gång jag vaknade hade jag en bild framför mig. En ny varje gång.

Satt från eftermiddagsfikat och skissade medans jag väntade på att det skulle bli middagsdags. Sen var det dags för Kroki. Gick hem, hämtade mitt block och gick sedan till Annexet. Han bara kliva innanför dörren innan jag kände "Näe, jag vill verkligen inte det här.". Krokin har blivit så tråkig sen Kristina for. Hon var den enda som ansträngde sig för att göra något av den.

Jag gick hem igen och satte mig åter igen med mina bilder från inatt. Sen kom Lee hem och hon och jag satt och kollade på bilderna som hon tog när hon var i Berlin. Sen skulle hon ta en dusch. Då gick jag upp till mig igen.

Måndagar: en djävla påhitt.

Jag hatar verkligen måndagar. Vaknade klockan 06:30. Lovade Lee att se till att hon kom upp i tid. Hon hade läkartid. Så fruktansvärt trött och av någon anledning är mitt rum svinkallt och självklart så ligger inte min morgonrock där den ska. Jag lägger den alltid, ALLTID, bredvid sängen. På så vis behöver man bara sträcka ut armen, slita tag i den och kan sedan i lugn och ro sätta på sig den medans man fortfarande ligger under täcket. Men inte idag. Måndagar.

Sveper därför in mig i täcket och bokstavligen rullar ur sängen. Jag tycker jag har ett rätt behagligt golv. Skönt att gå på och det är inga problem att ligga/sitta på. Däremot kan jag inte påstå att det är fullt lika tilltalande när man brakar in i det med näsan först. Måndagar.

Tar mig i alla fall upp och fram till garderoben där rocken hänger och tar på mig den. Lätt tilltufsad och fortfarande inte helt vaken beger jag mig ner för trappen. Och slår huvudet i dörröppningen. Måndagar.

Får liv i Lee och beger mig sedan upp på mitt rum igen. Kan sova i alla fall en timme till. Där upptäcker jag varför det är så fruktansvärt kallt. Takfönstret är öppet och regnvatten har hittat in och förstört två akvareller som jag jobbat på. Måndagar.

Slänger båda målningarna i soporna och mig själv i sängen. Drar täcket långt upp över huvudet och hoppas på en bättre omstart senare.

En timme senare skriker klockan. Dags att kliva upp på riktigt. Den här gången ligger i alla fall morgonrocken där den ska och det har blivit lite varmare sen jag stängde fönstret. "Det här kan kanske gå ändå" tänker jag och sträcker mig efter mitt vatten. Det är det absolut första jag gör varje morgon. Min mage blir arg på mig annars.

Klär på mig och av någon anledning känner jag mig fruktansvärt tung i kroppen. Tänker dock inte så mycket på det och beger mig istället till frukosten. På väg ner i matsalen snubblar jag och åker nästan huvudstupa ner för trappen, men får tag i räcket och slipper på så sätt fler bulor, även om vristen gör rätt ont.

Tar mig i alla fall ner oskadd (relativt), får tag i en kopp kaffe och slår mig ner hos några från min klass. Vi sitter och surrar ett tag tills jag frågar om någon vet vad vi ska göra den här veckan. Nu har vi haft grafik i två veckor (både före och efter resan/lovet) och jag är sugen på att prova något nytt. Trodde jag ja. Vi ska ha Photoshop. Mitt huvud träffar bordet inte allt för varsamt. Måndagar.

Vi ska först samlas i Annexet och träffa vår gästlärare. Johanna heter hon. Hon tar närvaron och sedan så beger vi oss till datasalen. "Okej." Tänker jag. "Kan ju vara bra att få utveckla mitt digitala måleri." Inte då. Det hade kunnat bli bra om bara hela klassen var på samma nivå vad gäller sånt här. Det är vi inte. Jag är en av tre, tror jag, som faktiskt har använt mig av programmet för annat än bara beskära bilder ibland.

Så det enda som diskuteras under dagens gång är grunderna. Vi som redan vet vad det handlar om lämnas för oss själva. Gör inte mig något. Drar upp bokomslagsbilden och sätter mig och börjar jobba med den. Fördelen med det här visar sig vara hur lätt det är att bara försvinna in i gamla rytmer, jag märker knappt att tiden går där jag sitter och kluddar på med musik i öronen.

Dags för lunch. Dagen verkar faktiskt kunna te sig okej känns det som när jag slår mig ner. Då börjar jag skaka. En fruktansvärd frossa tar tag i mig, bara sådär. De som sitter med mig runt bordet kollar undrande på mig. "Herregud, hur mår du? Du är alldeles rosig i ansiktet." Hör jag någon (Karin eller Sara) säga och känner sedan hur någon lägger en hand i panna på mig. "Du har ju feber." Sara. "No shit." Tänker jag. Måndagar.

Äter snabbt upp och beger mig sedan så fort jag kan (skippade till och med kaffet) hem. Jag fryser och skakar så jag knappt får upp nyckelkortet ur börsen. Väl inne slänger jag av mig allting och hoppar i duschen. Vrider upp värmen så långt det går. Blev kvar tills det nästan var outhärdligt varmt. Sen klädde jag på mig igen och gick tillbaka till lektionen. Mådde betydligt bättre, förutom att jag nu hade otroligt ont i halsen. Det löste jag senare på eftermiddagsfikat med två stora koppar hett kaffe.

Gick sedan hem och kröp ihop i sängen i väntan på middagen. Visade sig dock inte vara så mycket att vänta på. Dagens middag var nog det vidrigaste jag någonsin smakat. Fisk som smakade som en blandning av kanel och vanilj och hade samma konsistens som gröt. Så nu är jag inte bara förkyld utan också rätt så illamående. Måndagar.

Efter maten gick jag en sväng till Grafiken och hämtade den två tryck som jag gjorde i Fredags. Kom ihåg fingermördaren? Här har vi den. Blev bra, men jag har fortfarande bara minimal känsel i fingertoppen.


Tog hem trycken och sitter nu här. Ska ta och krypa ihop i sängen med en kopp te och en bok. Jag har cafétjänst imorgon, så jag har absolut inte tid att vara förkyld. Kurera, kurera, kurera.

Måndagar... suck.

Även söndagar kan vara bra

Blev väckt vid typ tolv av att Lee knackar på min dörr. Denna kvinna känner mig väldigt bra vid det här laget och vet vad jag behöver. In kommer hon och håller i sin hand livets bryggd. Kaffe. I en STOR mugg.

"god morgon gumman. Den här har jag gjort bara för dig." Ett stort leende och en välbekant doft fyller rummet. Jag får en kram och varm keramik trycks i min hand. Jag kan inte hjälpa att le stort. Har inte ens öppnat ögonen än.

Hon sitter på min säng ett tag och vi diskuterar planerna för dagen. Ace Ventura II är vad vi kommer fram till. Och Paj.

Hon går ner och lämnar mig till min morgonrutin.


Vi kryper ner i hennes soffa och tittar på film. Sen bär det iväg till ÖB. En stor Cola och en våg är vad som utgör mina inköp för dagen. Snus, chocklad, film och en ny sminkhylla för henne. När vi kommer hem är det dags för ännu en bit paj.

Sen byter vi mina gamla tråkiga vita gardiner mot ett par som faktiskt kan ge lite skydd mot morgonsolen som har plågat mig sen jag flyttade hit. Blev rätt mysigt.

Det är inte vi som hängt fel, det är fästena som sitter underligt i väggen.

Annars har jag suttit vid datorn mest hela dan. Ett litet brejk vid sex, MIB hos Lee. Nu håller hon på och städar sitt rum och jag sitter här och skriver och läser syrrans resedagbok..

Ikväll blir det nog mest var och en för sig. Har fått tips av Kostya var jag kan hitta de senaste Naruto-avsnitten. Kommer nog att kolla på dem, eller så tar jag det imorgon och bara slöar på youtube idag.

Just nu sitter jag och återupptäcker apelsin.nu. Finns faktiskt en del kul där.

Skulle jag inte vakna imorgon blir jag glad

Lördag.

Bakis och slö. Sov till två när Lee kom upp och väckte mig. Kände mig helt utmattad, orkade inte ens ta mig in i duschen. Har vandrat runt i morgonrock och tofflor hela dagen.

"mitt hem ser hemskt ut.... och det gör du med." är den kommentar jag får av Lee när hon kommer upp vid ett senare tillfälle och jag sitter vid datorn. Uppmuntrande.

Vi gick ner och åt lite paj och kollade på Happy Gilmore. Sen gick jag upp till mig igen. Senare på kvällen kom Greta, Moa, Pym, Sara, Lisa och Eddie förbi. Först skulle de bara låna en film av Lee, men blev kvar och kollade här istället. Vi kollade på Sex and the city.

Nu är klockan 22:27 och de är fortfarande kvar och har precis dragit igång Donnie Darko. Den filmen pallar inte jag, så nu sitter jag här och lyssnar på Dolly Partons Better get to living och coat of many colours.

Vill mest bara sova, men tror inte jag kan.

Hollow-ween.

Fredag.

Jag skippade frukosten, orkade inte gå. Det tog ungefär en timme från det att jag vaknade till det att jag faktiskt lyckades ta mig upp ur sängen (ville verkligen inte), kom lite sent till första lektionen.

Den första jag möter när jag vandrar in i grafiken är Greta och hennes kompis Moa från Stockholm. Hon behövde bara slänga en blick på mig, sen bar det iväg ut för en rökpaus. När vi satt där kom Johanna gåendes så då blev jag inklämd mellan två välmenande. Det är skönt att veta att man är i så goda händer ändå.

Jag begravde mig i mitt arbete hela dagen och fick faktiskt två tryck ur det. Det gick lite långsamt, mitt finger är fortfarande skevt.

Vi arbetade bara fram till fikat (fredagar slutar vid lunch) för att vi skulle hinna redovisa 'vad är god konst för mig'. Alla hann inte göra det innan vi for till Danmark.

När dagen var slut och lunchen konsumerad gick jag hem och lämnade lite grejer och sedan tog jag och Lee bussen in till färjestaden för att köpa lite mat för helgen och något att knåpa ihop hennes kostym för kvällen med. Även jag köpte lite smått och gott för att piffa till mig. Positiv fokusering tror jag det kallas.


Det tog väldigt lång tid i färjestaden så vi missade bussen hem. Då ringde Lee taxi. Hon är väldigt bra att ha vid dessa tillfällen, hon sa till chauffören att hon brukar få åka på en fast taxa på hundra kronor. Och så blev det ^_^.

När vi kom hem ville inte Lee följa med till middagen (hon hade mycket att göra inför kvällen, hon skulle bygga vingar), så jag fick gå själv. Gissa vad vi fick till middag. Bakad potatis. Och det var allt. Två röror på sidan om (skagen och curry). Det godkänner inte jag som middag. Tryckte i alla fall i mig en potatis, bara för att sedan må fruktansvärt illa. Aptit och jag är just nu inte så goda vänner.

Sara kom förbi mitt bord och bjöd mig och Lee hem till Brage 7 för förfest innan maskeraden.

Sen gick jag hem. Det var dags att börja göra sig i ordning. Det var skönt att komma hem och campa i mitt rum ett tag. Känns som jag har stått under bevakning hela dagen. Först av Greta, Pym och Johanna och sedan av Lee.

Detta är toppen jag köpte och kjolen jag fick låna av Lee och ja, jag vet att jag ser ut som en wannabe porrstjärna utan accessoarerna. Som består av....


Horn och mask.


Cape.


Och jag vet att mamma kommer att mörda mig, men jag köpte ett par nya skor. Nu har jag både horklackar och bitchpumps. 150 spänn och dom var som gjorda för den här kvällen.


Lösnaglar som egentligen är för långa.


Och TADA!


Tihi. Jag tror inte jag någonsin förr har varit helt klädd i sammet, satin, spets och plusch.


Vilken djävel behöver inte en fallen ängel som följeslagare.


När vi var klara drog vi till Bragegartan. Där höll de fortfarande på och fixade till sig.

Förrymd mentalpatient. Sara.


Vet inte vad man ska kalla det för. Anna.


Massih och Sara.

Sofia.



Död cheerleader. Nina.


Då var vi på väg till annexet.


Framme. Alla var bara SÅ snygga.

Nadja.


Johanna och Nils.

David, Massih och Kostya.




Så fruktansvärt snygg bild. Johan.

Moa, Sara, Lisa och Greta är läskiga kristna.



Nadja och ?.




Oskar.


Pav.




De 'kristna' bytte sedan om. Sara igen.



Lee, Kostya, Kristoffer och Linda.



Liv.


Denna bilden togs precis innan jag gick hem vid tolv. Word of the wise, man ska inte dricka när man inte mår helt hundra. Har en tendens att gå alldeles för fort då.

Kollapsade isäng.