måndag 10 november 2008

Måndagar: en djävla påhitt.

Jag hatar verkligen måndagar. Vaknade klockan 06:30. Lovade Lee att se till att hon kom upp i tid. Hon hade läkartid. Så fruktansvärt trött och av någon anledning är mitt rum svinkallt och självklart så ligger inte min morgonrock där den ska. Jag lägger den alltid, ALLTID, bredvid sängen. På så vis behöver man bara sträcka ut armen, slita tag i den och kan sedan i lugn och ro sätta på sig den medans man fortfarande ligger under täcket. Men inte idag. Måndagar.

Sveper därför in mig i täcket och bokstavligen rullar ur sängen. Jag tycker jag har ett rätt behagligt golv. Skönt att gå på och det är inga problem att ligga/sitta på. Däremot kan jag inte påstå att det är fullt lika tilltalande när man brakar in i det med näsan först. Måndagar.

Tar mig i alla fall upp och fram till garderoben där rocken hänger och tar på mig den. Lätt tilltufsad och fortfarande inte helt vaken beger jag mig ner för trappen. Och slår huvudet i dörröppningen. Måndagar.

Får liv i Lee och beger mig sedan upp på mitt rum igen. Kan sova i alla fall en timme till. Där upptäcker jag varför det är så fruktansvärt kallt. Takfönstret är öppet och regnvatten har hittat in och förstört två akvareller som jag jobbat på. Måndagar.

Slänger båda målningarna i soporna och mig själv i sängen. Drar täcket långt upp över huvudet och hoppas på en bättre omstart senare.

En timme senare skriker klockan. Dags att kliva upp på riktigt. Den här gången ligger i alla fall morgonrocken där den ska och det har blivit lite varmare sen jag stängde fönstret. "Det här kan kanske gå ändå" tänker jag och sträcker mig efter mitt vatten. Det är det absolut första jag gör varje morgon. Min mage blir arg på mig annars.

Klär på mig och av någon anledning känner jag mig fruktansvärt tung i kroppen. Tänker dock inte så mycket på det och beger mig istället till frukosten. På väg ner i matsalen snubblar jag och åker nästan huvudstupa ner för trappen, men får tag i räcket och slipper på så sätt fler bulor, även om vristen gör rätt ont.

Tar mig i alla fall ner oskadd (relativt), får tag i en kopp kaffe och slår mig ner hos några från min klass. Vi sitter och surrar ett tag tills jag frågar om någon vet vad vi ska göra den här veckan. Nu har vi haft grafik i två veckor (både före och efter resan/lovet) och jag är sugen på att prova något nytt. Trodde jag ja. Vi ska ha Photoshop. Mitt huvud träffar bordet inte allt för varsamt. Måndagar.

Vi ska först samlas i Annexet och träffa vår gästlärare. Johanna heter hon. Hon tar närvaron och sedan så beger vi oss till datasalen. "Okej." Tänker jag. "Kan ju vara bra att få utveckla mitt digitala måleri." Inte då. Det hade kunnat bli bra om bara hela klassen var på samma nivå vad gäller sånt här. Det är vi inte. Jag är en av tre, tror jag, som faktiskt har använt mig av programmet för annat än bara beskära bilder ibland.

Så det enda som diskuteras under dagens gång är grunderna. Vi som redan vet vad det handlar om lämnas för oss själva. Gör inte mig något. Drar upp bokomslagsbilden och sätter mig och börjar jobba med den. Fördelen med det här visar sig vara hur lätt det är att bara försvinna in i gamla rytmer, jag märker knappt att tiden går där jag sitter och kluddar på med musik i öronen.

Dags för lunch. Dagen verkar faktiskt kunna te sig okej känns det som när jag slår mig ner. Då börjar jag skaka. En fruktansvärd frossa tar tag i mig, bara sådär. De som sitter med mig runt bordet kollar undrande på mig. "Herregud, hur mår du? Du är alldeles rosig i ansiktet." Hör jag någon (Karin eller Sara) säga och känner sedan hur någon lägger en hand i panna på mig. "Du har ju feber." Sara. "No shit." Tänker jag. Måndagar.

Äter snabbt upp och beger mig sedan så fort jag kan (skippade till och med kaffet) hem. Jag fryser och skakar så jag knappt får upp nyckelkortet ur börsen. Väl inne slänger jag av mig allting och hoppar i duschen. Vrider upp värmen så långt det går. Blev kvar tills det nästan var outhärdligt varmt. Sen klädde jag på mig igen och gick tillbaka till lektionen. Mådde betydligt bättre, förutom att jag nu hade otroligt ont i halsen. Det löste jag senare på eftermiddagsfikat med två stora koppar hett kaffe.

Gick sedan hem och kröp ihop i sängen i väntan på middagen. Visade sig dock inte vara så mycket att vänta på. Dagens middag var nog det vidrigaste jag någonsin smakat. Fisk som smakade som en blandning av kanel och vanilj och hade samma konsistens som gröt. Så nu är jag inte bara förkyld utan också rätt så illamående. Måndagar.

Efter maten gick jag en sväng till Grafiken och hämtade den två tryck som jag gjorde i Fredags. Kom ihåg fingermördaren? Här har vi den. Blev bra, men jag har fortfarande bara minimal känsel i fingertoppen.


Tog hem trycken och sitter nu här. Ska ta och krypa ihop i sängen med en kopp te och en bok. Jag har cafétjänst imorgon, så jag har absolut inte tid att vara förkyld. Kurera, kurera, kurera.

Måndagar... suck.

Inga kommentarer: